Vad sa politikerna?

RAPPORT
En kort redogörelse – jag var huvudsakligen sysselsatt med att fördela ordet och hålla lite ordning på de tolv debattanterna. Jag inledde med att beskriva Waldorfpedagogikens fokus på kreativitet och holism, med integrerad teori och praktisk kunskap och exemplifierade detta med min dotter som samma dag hade varit med sin klass och klippt får o att vi på lördag ska ut och segla med skolskeppet. Och att rörelsen nu ser sig angripen på flera områden, i likriktningens namn – med nationella prov, betyg och strypt lärarutbildning. En del förefaller avsiktligt medan det sistnämnda snarare är ett utslag av byråkratiskt schabbel…
Debatten gick så till att de sju politikerna fick fyra minuter på sig var att berätta om sin inställning till pedagogisk frihet och mångfald, friskolornas existens och Waldorfrörelsens fortlevnad. Alla visade upp en rörande enighet om dessa ideal, vänsterpartiets Lillemor Samuelsson, som också underströk att hon inte ser sig som någon framstående skolpolitiker (såsom moderatorn presenterat dem) utan fra en erfaren pedagog och rektor för sin skola i Bromma) poängterade att hon och hennes parti inte var emot friskolor, men däremot vinstdrivande skolföretag. Mats Pertoft sade bla att det finns en rättighet till alternativ pedagogik och Roger Mogert menade att det skett en olycklig politisering av skolan, genom den svartmålning och påståendet att skolvärlden präglas av flummighet.
Waldorfpanelens frågor ordnades efter skolålder – Geseke Lundgren inledde med att ställa frågor om förskolan – vad ska det vara för mening med en målstyrd kursplan? Försöker man sänka skolåldern till sex år – dvs göra om förskoleklassen till en ”riktig” skola – Bertil Östberg förnekade detta, Roger Mogert fyllde i med att talet om låg kvalité i svenska skolan bara är trams! Och Lillemor Samuelsson med att den kan vara en underbar plats att arbeta på, både för lärare och för elever. Man verkar överens om att forskningen inte visar på att det blir bättre resultat med en tidigare skolstart.
Göran Fant representerade Waldorffederationen och argumenterade för kontinuiteten med en lärare som följer samma klass från ettan och upp i högstadiet – ngt som omöjliggörs eller åtminstone frösvåras betänkligt med nuvarande direktiv och den kommande skollagen. Läraren uppfattar dynamiken i klassrummet och vet vilka barn som behöver stöd och vilka som går fort fram, det behöver inte styras centralt. De nationella proven redan i trean klarar barnen i Waldorfskolorna av utan problem, men inriktningen på dem stör deras bildningsväg, Klas Klättermus måste få klättra när det passar barnens mognad. Roger Mogert sade att han håller med, medan Lillemor Samuelsson menade att nationella prov inte behövs över huvudtaget. Mats Pertoft underströk osäkerheten med de nationella proven, de utgör inget säkert test på kunskaperna och måste dubbelkollas gång på gång, ett vansinnigt slöseri med resurser.
Karin Ernlund sade sig vara positiv till nationella prov och Mats Gerdau att de visst behövs. Bertil Östberg var förvånad över de röd-grönas inställning o antydde att den inte stämde överens med resp partilinje!
Britta Drakenberg frågade kort ang intagningskriterier, hur de som gått ut gymnasiet på Waldorf ska räknas i kvotgrupper och om de måste komplettera – Waldorfs gymnasier förefaller inte helt kompatibla med den kommunala skolans olika program. Hur ställer man samman betyg o läsårsbrev?
Mats Pertoft påpekade vikten av att se över vilka som bedömer läsårsbreven. Mats Gerdau sa att det är bra med de undantag som nu finns och propagerade för en ny betygskala (jag får säga att jag tror ständiga förändringar, tex lanserandet av nya betygsskalor i sig är skadligt o att en kontinuitet vore att föredra)
Göran Sjölin gladde sig åt den enighet som finns kring att mångfald är något bra, och förordade att behörighet för lärare i flera olika stadier borde få förekomma. Bertil Östberg menade att det alltid finns möjlighet till undantag. Mats Pertoft tyckte då att det är bra att de ändrat sig och viktigt att hitta lösningar. Göran Sjölin efterlyste konkreta vallöften, varvid Mats Gerdau sade att alla ska behandlas lika! Mycket mer vågade inte någon lova…
Göran Sjölin framhöll att det inte var professionen som underkände Waldorfs lärarutbildning utan akademin, dvs en institution på Stockholms universitet, efter det att man annekterat Stockholms lärarhögskola, som tidigare examinerat Waldorflärare
Caroline Bratt underströk att vi har rätt till alternativ pedagogik enligt Lissabonfördraget. Den styrande politiken har svikit och strypt Waldorf bakifrån! På detta svarade Bertil Östberg att det fanns för många outbildade lärare, vid deras undersökning för några år sedan hade 58 % av lärarna saknat behörighet eller tom utbildning i de ämnen de undervisade i – riktigt varför detta lett till att man la ner Waldorflärarutbildningen framgick väl inte… Mats Pertoft lovade dock att ordna detta när och om de röd-gröna kommer till makten, men Caroline verkade inte övertygad. Karin Ernlund ville däremot inte lova något bestämt.
Här slutar mina anteckningar och debatten ebbade ut. Jag har inte fått med allts om sades, förstås men hoppas att jag inte förvrängt eller missuppfattat alltför mycket. Det är bra att alla i princip är positiva till frihet och pedagogisk mångfald, samt vill bevara Waldorfskolorna och – pedagogiken. Det verkar också som om alliansen är mer villig än tidigare att godkänna undantag som i viss mån gör det möjligt att slippa från den liberala likriktningens gissel. När det gäller lärarutbildningen så vilar ansvaret i hög grad på rörelsen själv som måste få till stånd ett samarbete med ett universitet eller en högskola, om man inte förmår styra upp verksamheten på den egna lärarhögskolan så att den möter högskoleverkets krav.

Hans Andersson